Tog ett beslut om att stanna kvar hos dig i natt trots att du inte är här...

Vila huvudet mot kudden som ännu luktar som du...

Svepa in mig i täcket du hade kring din kropp natten till idag..

Andas din närvaro en stund till....

Och kanske lyckas driva undan demonerna som väntar på att jag ska sänka garden...

Om jag ska vara ärlig så förmådde jag inte att gå härifrån hem till min ödsligt tomma lägenhet som saknar minnen av dig...

Här, i ditt hem finns din doft och den hjälper mig att klara av det här...

Här finns ett slags ljus som talar om din närvaro, som påminner om stunderna tillsammans med dig..

Här finns minnen och här finns jag - men inte du.

Och jag känner mig så patetisk...
Det här är inte den starka Suz jag vill vara :-(

Det här är en fejkad tröst som egentligen kanske gör mig mer ont än gott...

Så länge jag är här erkänner jag inte det faktum att du faktiskt är borta...

De här starka känslorna skrämmer mig....

Jag älskar dig