Jag skratta åt mina bekymmer,
sover mig igenom mina sorger
och ler åt det omöjliga i situationen.

Går i terapi genom musiken,
träffar läkaren genom tabletter
och tar lyckopiller i form av godis och sötsaker.

För att bota mig själv
och min nyfunna galenskap.
Men ingenting hjälper

Jag är fortfarande galen.
Lyckligt, svävande, härligt, handlingsförlamat galen

Dag för dag blir jag allt knäppare och knäppare,
förlorar mer och mer av det lilla förstånd jag en gång hade.
Snart är jag väl bara en vansinnigt skrattande liten klump.




“No one knows I lost my soul long ago”