Mitt ansikte är inte längre det samma
Men jag vet inte om ni märker det
Jag vet inte om ni ens tittar
Jag menar verkligen tittar
För oftast känns det som att jag talar
För döva öron
Era blickar ser rakt igenom mig
Som om jag inte ens stod där
Kan man vara bara luft?
Eller vill ni inte se mig
Jag försöker och försöker
Men jag kan inte göra något rätt
Jag misslyckas gång på gång
Borde jag ge upp snart?
Kanske

Kanske borde jag inse
Inse att ingen är perfekt
Sluta sträva efter att vara allt
Sluta kräv av mig själv
Det omöjliga
Kanske skulle saker ändras
Om min egen uppfattning gjorde det
Eller så kommer jag alltid förbli
Ensam
Sökandes efter bekräftelse
Från det omöjliga
Söka kärlek hos den ouppnåeliga

Rädd för att vara ensam
För att inte bli accepterad
Eller passa in någonstans
Att förbli sittandes här
Ensam

Så mitt ansikte är inte längre det samma
I det speglas en ensamhet
Och sorg som har växt sig stor med åren
Men även en beslutsamhet
Om att gå vidare
Lämna er bakom mig
Orden som har träffat mig
Som knytnävslag
Jag ska lägga dem bakom mig
Jag ska lyckas
Växa mig starkare
Men jag vet inte
Om jag klarar det ensam