Faye:

Jag har tagit det lugnt jag, mitt lilla jag.
för första gången på länge, jag menar; Jag ägnade
den morgonen åt att tvångsvistas under trycket av en svart onödig tid...

(faye säger till sig själv att alla är dumma i huvudet och har förmodligen aldrig reflekterat över hur alla skeenden bedrar eftersom vi inte ens kan se särskilt många färger eller göra vad vi vill)

Ensam tid, vet inte vem jag är men jag skall förklara
vad jag känner mig som när jag inte är i min ensamhet;
Jag är så vidrigt trött på att vara värst, bara en mani snart,
det är kul när det varar men jag skrattar egentligen
bara som en hyena bland de ännu mer gällt skrattande hyenorna
i ringen runt mig, men jag känner ett nästintill
obetydligt pirrande i ryggraden som siar om att jag
egentligen vet att jag just nu skrattandes gräver graven åt mig, den vuxna klassens clown, hon med det tysta skriket och det panikartade skrattet.

(fayes ögon glimmar till)

Alla uppfattar mig som alla andra som tror sig vara mina vänner, jag kanske har valt dem, undrar om det finns goda val, kanske det finns goda val men individer som inte kan göra dem? Jag tror inte på mina tårar eller dramatiken, egentligen. Jag är mer, och ingen förstår det; vinstlotten på gatan, tåren i vodkan, det skrattande missfallet, den personifierade vind för vågen, så rolig, så söt, fan vad kul man har med henne, även om hon kan bli för mycket.

(faye fortsätter tindrande)

Att inte se det kan du inte om du blir knullad av knivar i ögonen så det är en god idé att veta hur man inte bryr sig.
.

(pausering)

Jag kan låta bli att bry mig; när som hur som, till perfektion,
jag är speciell men erkänner det bara
i vissa sammanhang eftersom jag har rätt...

(konstaterar Faye och svänger lite väl erotiskt, för vissa... på sin stjärt vars minst sagt attraherande konturer kan skymtas genom den japanska blomstermönstrade svartvita sidenpyjamasen, svagt svagt under pyjamasen, rosiga stringtrosor som gjorde för att slitas av med tänderna)

men så visar det sig att det är natt, hur fan försvann morgonen; daggstundningen borde förpassas till treblinka.

Jag vill bli utrotningsjude!

(utbrister Faye med ett härligt förintande leende värt att avguda intill döden))

Men bara om det betyder vad det betyder, håller vad det lovar, det kan tolkas, men att tolka något som har att skaffa med att bringa någon om livet är
en skrattretande petitess.

(Faye den söta nätta fågeln, blir allvarlig som en nyhetsuppläsare och fortsätter frenetiskt)

om man nu faktiskt är ett detta detta, en jude som bara åker omkring på semestrar och faktiskt semestrar medan han har ihjäl damer och pojkar helt utan anledning.

ja Ja ja ja
men det rosa sakrala morgonljuset.

( Vad är det för något med fenomen nu då, som är så speciellt, pustar Faye, grått men erotiskt)

precis detta fenomen, den uppstigande brinnande dagningen tillika testikeln tills den brinner ut.

alltid har han nyttjat mig som bete, och jag låter mig skändas för jag bryr mig ju inte.

(snälla jag vill, måste
bry mig om att jag älskar mig,
avgudar
min hud
när jag låter fingret glida
varligt helt lätt nästan,
inte alls,
Känns som
den här kärleken spänningen, typ
som vandrar ljuvligt från mina
fingerspetsars
yta
till kammaren i min kropp
där min mörkaste hemlighet
är och finns utbrister plötsligt,
nästan gråtmilt söta
Faye)