Det är nog så att när jorden går under
så kommer jag krypa in i ett litet snäckskal
och aldrig mer synas till

Det är min magra dystopi med mörka kläder
melankoliska ögon, tappra, ledsna

Som gråter tårar av silver inatt
från avgrundens rena källa
från en djup daggvåt skog
där allt står stilla

Det är som Caspar David fast på riktigt.