Idag är språket en alldeles särskilt urholkad ritual, helt och hållet betydelselös. Orden stannar halvvägs uppe ur struparna vilket resulterar i knastrande lemlästade falska toner; de säger mig inget. Det säger mig att det låter som röster som nyss kräktes blod. Tungan, det röda köttstycket, tvingar in en betydelse, jag skälver inför varje vokabel - hur de tränger in och verkar - löser upp, jag känner mig utsatt för ett experiment.