Du viskar De Tre Orden
så tydligt
i mitt grusiga öra

och Försöker
förklara

Jag skakar på huvudet
och skrattet som bubblar upp inom mig
är Nervöst
och Tillgjort

Du försöker stilla mina
skakande axlar
av den hysteriska nervositeten

Men lyckas inte

\"Jag kommer aldrig lämna dig\"
försöker du
åter igen

Jag kastar mig i din formliga famn
men kan inte utbrista
detsamma

Mina läppar pressas istället samman
och orden fastnar någonstans nedanför
hjärtat
(Problem med att uttrycka mig verbalt?
Nej

inte alls)


--Jag vill för allt i världen Tala--



När du krossar barriären av psykologiskt känsloskydd
jag byggt upp inom mig
i evigheternas eviget
Krossas även jag



Sköldar finns för att skydda

När du sedan raserar mina skydd
med dina hoppfullt förtroendesprängda känslor
och jag står utblottad inför dig

Måste jag Tala

De tre orden har aldrig formats av mina nu
inte längre så röda
läppar

Och kommer kanske

inte heller
göra det.