Det var så hon föddes,
rakt ut i den familjära omtanken,
den som annars brister
när innehållet inte längre är.

Hon föddes så, som vuxen,
och utan att egentligen veta om
att det blev så
förrän långt senare.

Då var magin redan över
och tiden hade åter slutit
sina glömmande led
runt det som en gång var…

… men det var så hon föddes
och hon var lycklig här
långt in i många andra nätter.

När hon såg sig själv,
i och för sig långt senare
än när det faktiskt hände,
var det mer som ett konstaterande.

Allt det som varit klingade
i en evigt lagd malm.