Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
På marmorklipporna


Jag säger äsch igen och lever såhär.

Dagen bryter eld genom purpurfärgade
Kokonger, i en liten lund
Sitter du med din persika och din kniv;
Mitt argusöga, det är du, min atrocitet
Den breder ut sig som mastodontiska Irlandsgröna rymder
Du bjuder in mig för att bjuda ut mig, du hör
Och vet att jag gråter.

Jag har ett och annat att säga djävulen innan jag flyttar in i pisstunnan som jag kommer att trivas i, flera koppar kaffe, flera självbilder. Alltid det egna huvudet, varje cyanidkrystande, varje jävla helvete eller jag säger äsch igen och lever såhär:

Små spindlar bryter vattnets yta.
Jag drar fötterna som sjunkande skepp genom ytan.
Skimrande huggormar omkring mig.
Jag kan Klappa dem på huvudet.
Och de kan spinna som katter.
Och de kan rulla runt i den gassande solen.




Fri vers av isidore
Läst 444 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-06-15 19:54



Bookmark and Share


  Carl Thomas
Väldigt bra! Speciellt sista versen, verkligen skön. Man tackar man tackar
2008-06-21

    Murphy
Fantastisk
2008-06-16

  Tess the mess
Det finns alltid ett stråk av extrem känsla i det du skriver. även om allt inte går att förstå vid första läsningen, är det känsla känsla känsla.

keep it up man.
2008-06-15

  isidore
Ok!
2008-06-15
  > Nästa text
< Föregående

isidore
isidore