...något slags hopp,
är jag fast i min kropp,
utan vingar som bär,
utan naglar som skär,

utan någonting alls,
klamrar jag mig fast,
i den torraste värld,
utan dig här,

utan någon kärlek säger de att man inte kan leva,
nå titta då på mig,
det går ju alldeles utmärkt,
men visst är det trist..

Det här är knappast nåt nytt,
åtminstone inte för mig,
ingen vidare dikt,
men den duger åt dig...