vi spred fotsteg över gamla stan
som bombmattor av återfunnen åtrå
varje gränd,
den tomma tunnelbanan
och de sömniga nattbussarna
såg oss ta oss in
till laddnings kärna,

och i bruset från ditt hår
din häftiga andning
och dina strömförande lår
sniffade bombhundarna förgäves den natten.

tusen bitar hopp
spred sig över stockholm
när våra händer,
läppar,
fingrar,

detonerade.