Det är midsommaraftons kväll. Jag sätter mig i min eka och ror ut på sjön.
Jag ror sakta ett par varv runt ön som ligger mitt i sjön.
Dofterna av sommar är mättade.
Jag lyssnar till mina årtag och till vågornas mjuka kluckande mot ekan.
Jag lägger upp årorna på ekan och låter ekan bara sakta glida.
En gädda slår i vassen.
Jag plockar fram min fiol och låter tonerna rulla ut över sjön, söka sig bort
i de lätta dimslöjorna in i älvornas dans.
Solen sjunker allt längre ner bakom kullen. Det blir mökare och mörkare.
Jag hör en kattuggla hoa uppe i skogen med sitt ödesmättade läte.
Nu tänds alla stjärnor uppe på himlen och månen lyser. Allt är så tyst och
stilla. Natten är magisk.
Jag tar åter fram min fiol och spelar för stjärnorna och för månen.
Jag låter tonerna stiga och blandas med änglarnas sång.
Strax före gryningen vaknar fåglarna och börjar sjunga.
Så tittar dom första solstrålarna fram på andra sidan sjön.
Göken ropar sitt ko ko i väster.
Innifrån skogen kommer en råbock, stilfull med högburen krona. Han går
ljudlöst ner till vattnet för att dricka. Efter en stund kommer honan med
två kalvar.
Solen värmer allt mer.Jag tar av mig kläderna och sträcker ut mig i hela
min längd och låter solen smeka min kropp.
Så dyker jag ner i det svala vattnet, simmar några varv runt ekan och
hoppar upp igen. Jag sveper in mig i min morgonrock och plockar fram
min termos.
Återigen har jag fått uppleva en magisk midsommarnatt.