tårarna brinner bakom ögonlocken, men jag ska vara stark.
du skall inte få mig att gråta en gång till, det är slut med det nu.
antingen så får du göra mig glad eller så struntar jag totalt i dig.
jag orkar verkligen inte gråta floder för dig längre, även om jag kanske skulle vilja. det börjar nästan bli en dålig vana, att ligga vaken varje natt, tänka på dig, drömma om allt vi kunde få tillsammans.
och jag vet att jag älskar dig, det är inget tvivel om frågan.
men ibland älskar jag dig kanke tillochmed förmycket.
jag kan faktiskt inte längre komma ihåg varför jag älskar dig. frågar mig själv varje dag: varför är jag egentligen kär i honom?
antagligen för att du ibland är så otroligt gullig, men ibland vänder du ryggen till och visar en helt annan sida. en sida som jag verkligen inte älskar. och då kan man ju undra; älskar jag inte hela dig? borde jag inte älska allt som du gör?
och jag kan inte sluta plåga mig själv av tanken av att jag egentligen vet att du inte är den rätta..