var det igår vi gick klädda
i enklaste kläder
vi lekte och tog livet lätt
allt var en lek och ingenting allvar
det fanns inga tårar
som inte gick bort

det fanns inga sår som
inte läkte med plåster då

var det igår vi gick klädda
i enklaste kläder
som vi sprang ute i gräset
och ibland föll vi
bland stråna och
gräsfläckarna blev länge kvar

men det fanns inga
fläckar som inte försvann
det fanns inga tårar
som inte torkade

livet var en lek då
ett busande och skrattande
enkelt och somrarna
var havsdoft och
fräknar

men åren gick
och de enklaste kläder
blev sydda i silke
livet blev allvar
inte längre en lek
och det fanns tårar
som inte försvann
det fanns fläckar
som dröjde kvar

det vet vi nu
det lärde vi sen
när vi lekt på andra sidan
det gråa huset
med de andra
vi lärde oss att alla sår
läker inte
vi lärde oss att alla minnen
är inte solkyssta
och vackra
där när vi lekte med
barnen i rännstenens hus
de barnen som
bodde bakom det gråa huset

det kunde varit vi
det kunde det