Ensamma tårar släcker stjärnors ljus
från dörr till dörr bankar spöket sjukligt desperat
men släpps inte in i värmens glada hus
hör det plågade skriket skära månen blodigt röd
uteliggaren tigger om lite mat
hoppet är den tröstlöses enda levebröd
vandringen är tung o tröttsam saknar mening o mål
hjärtat är gammalt o trött
hans drömmar rasar ner i ett gränslöst djupt hål
ingen vän eller föda
titta in i hans mörka ögon
ingen glans skrämmande döda
hårda ord hör hans öron bara
önskar att han till mjuka molns sköna värld
lycklig o fri kunde fara