Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om längtan efter att tro på den som jag är.


Längtan efter befrielse

Jag har stängt in mig –
jag har gett upp mitt liv…
av skuld, av skam
som om jag har något
jag måste sona

Mitt brott var
att ha en egen vilja,
att tro mig om
att kunna påverka världen
med just min själs musik

Mitt brott var
att tro mig om
att vara någon
som kan betyda något
för andra

Mitt brott var
att sätta mig upp
mot överheten,
att ifrågasätta,
att SE med egna ögon
och inte med andras

Mitt brott var
att inte vara som andra,
att ha egna tankar,
känslor och viljor

In i ledet –
var tyst och
var inte så konstig!
Var som folk
och gör Dig inte
märkvärdig!

Så jag stängde mig inne,
jag gav upp
och nu ropar mitt hjärta
på befrielse!




Fri vers av KarinAmanda
Läst 346 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-07-12 22:24



Bookmark and Share


  Ilona _L
Oj, så igenkännande den var!
Applåder och bokmärks!!
2008-08-30

    Cajsa
Känner igen, bra skrivet
2008-08-12

    eva m h
Stort igenkännande!

Så ut i friheten och Livet som är Ditt!i
2008-08-10

    ej medlem längre
Denna smärtsamma omvandling råkar vi nog alla ut för i våra liv... förr eller senare. En tänkare skrev: "Första halvan av våra liv lever vi efter andras förväntningar, den sista halvan av livet efter vår egen vilja" Och det känns befriande att få göra det... även om det betyder att man får välja bort de som inte vill tillåta andra att vara fria...
2008-08-04

  Quasimodo
Starkt och med mycket levnadsvilja i att få var det man är !!!
2008-07-30
  > Nästa text
< Föregående

KarinAmanda
KarinAmanda