Så står Agneta där framför mig.
Jag kan ju inte bara gå förbi.
Stora delar av mitt liv har hon varit min idol
och nu står hon där framför mig

Vad ska jag säga?
"Jo hej Agneta, vi bor grannar du och jag."
Det verkar verkligen fånigt att säga så.

Å, tänk om hon inte är ihop med min granne längre
då kanske hon inte vill veta av hans gård,
och mitt grannhus.
Vilken flopp det skulle bli.

Men något måste jag ju säga.
Hon står ju framför mig.

"Hej Agneta, Jag heter Mona och jag bor där ute i Mjölkebo, du vet.
Alldeles bredvid Solvik."

Hon ler ett påklistrat leende
och nickar och vänder sig sedan ifrån mig igen.

Det var det, tänkte jag.
Så mycket för en livslång dröm.

och jag funderade länge vad drömmen stod för, när jag vaknade...