En dag vill jag vakna och se att glasögonen och klämmorna ligger på någon annans nattduksbord.

Mobilen ska ligga kvar i jeansen och inte stå prydligt i sin hållare på mitt skrivbord.

Kläderna ska inte ligga noggrannt ihopvikna utan hänga över en stol någonstans.

Mina ögon ska blinka ett par gånger extra för att försöka se vad klockradion står på men inte upptäcka annat än dunkla skuggor eftersom det inte finns någon klockradio där.

Jag ska vända mig om och se att någon ligger bredvid och sover så gott.
Någon som lade armen om mig innan han somnade.

Jag ska titta upp mot taket och tänka att nu vet jag vad alla andra fick veta för länge sen.

Och solens svaga strålar ska sippra in genom persiennerna när jag knäpper händerna och viskar samma ord som Johnny Cash; "Thanks a lot Chief".