Någon tog en bit av mitt hjärta,
för mig var det ett helt liv.
Försent såg jag,
att det plötsligt var bara jag ensam kvar.

Först var vi två,
Du och Jag.
Sen blev vi tre,
Hon, du och Jag.
Sen blev vi två igen,
Du och hon som ett,
och jag ensam kvar.

Förblindad av godtrogenhet,
alldeles försent såg jag att vi tre
blev nu plötsligt en drama.
Som en pjäs med alla intriger,
med alla dess skandaler.

Alldeles försent insåg jag,
att tre är en för mycket.
Det blev jag som blev lämnad utanför.

Hon behövde mig och jag var där,
hon var ju min vän.
Inte visste jag att hon skulle bli kär.

Jag litade på er båda,
och det är något jag får ångra.
Trodde våran kärlek var så stark.
Jag älskade ju er båda.
Fast på olika sätt.
Hur skulle jag se att ni förälskade er i varandra.

Gav jag er för mycket frihet?
Var jag så naiv?
Gav jag er för mycket tid med varandra
att ni inte visste vad ni skulle göra av tiden?
Ynkryggar.
Är det så enkelt att lämna vänskapen och kärleken,
som varade över många år?
Är det så enkelt att bedra mig?

Jag hoppas att ni får ett helvete,
ni anar inte vilket inferno jag befinner mig i.
Ni som jag älskade, som älskade mig.
Förråde mig och högg mig bakom ryggen.
Fan ta er.
Jag önskar er inte alls lycka, bara olycka.

Ni satte mig här på ensamhetens alle,
Försent insåg jag det ske.


Copyright
Brown
2001-05-21