först köper vi en svindyr villa vid havet
det vackra oförutsägbara havet
på en knapp minuts gångavstånd
från den vita skimrande stranden

sedan antar vi att det antagligen är tång i vattnet
och att havet inte alltid går att lita på
eller tämja
så vi bygger en stor och fin pool i trädgården istället

för att den impulsiva tonårsdottern
lätt ska kunna ta sig fram och tillbaks till stan själv
betalar vi för alla hennes körlektioner och körkortet

sedan köper vi en sprillans ny motorcykel till den redan vuxne sonen
så att han kan komma på besök ofta


när vi äntligen
efter många om och men
inser
att inget av det här går ihop
varken ekonomiskt eller rent allmänt
skyller vi på alla andra
och börjar tröstäta
för de sista fjuttiga slantar vi har kvar