En gång jag kom till världen,
ett hjälplöst litet barn.
Det fanns inget facit för färden
i livets grottekvarn.
Var kom jag ifrån, vart gick mitt led?
Det fanns inget klart besked.

Jag lärde mig skrika, gråta och le
och springa och hoppa som andra.
Jag lärde mej, tala och läsa som de
och livets vägar att vandra.

Så gick sen alla åren med glädje och besvär.
Jag har sett livets skiften.
Och nu jag slutligen lär
att början och slutet är lika
fast omvänt det är-
det är detsamma för fattiga och rika

Den gamle förlorar mer och mer,
den unge får förmågor fler och fler.
Till slut är den gamle lika hjälplös
som ett nyfött litet jag,
och skall sen förlossas ur livets famntag.

En gång skall jag ur världen.
som ett hjäplöst litet barn.
Jag har då nått slutet på färden
i livets grottekvarn.
Jag skall då förlora allt värdsligt jag har,
men jag tror och hoppas att något
lever kvar.