Du månskära som stacks i mitt bröst.

Natten kom fruktansvärd och

du måne som skadade

med brand över tusen städer.

In i mitt kalla karga land kom du över mig,

med de omsorgsfullaste mjukaste skyar,

att andas himmelska partiklar

och dricka droppar av urtidssaft.

När ni nu ska fråga vad som bryts i mig,

kan jag inget svara på vårt trånga modersmål,

förens himlen rämnar och gravar störtas på ända.

Då ska alla varsna vad varje själ sänt framför sig.

Då ni som krigar i Georgien…..