Versen som var helt okej,
inget man tröttnade på.

orden upprepades inte alls,
ljuvlig musik steg i mina öron.

Inga konsiga menigar eller krav,
dystert var inte ens med i tanken.

skapade vi verkligen den fina melodin.

Även refrängen var bra.
kom lite svartsjuka med i mitten,
men tonade ut i en lung stämma.

Så kom andra versen.
Där hon kom med.
Den långa brunögda flickan.
Hon som kom och gick.
och sätte svåra sår.
vad han förklarade bort sig,
bönade och sa förlåt.
Lilla blonda flickan godtog.

Plöstligt blev refrängen bra.
men det var tydligen inte långvarigt.
För mitt i var brunögda flickan med igen.
men den blonda flickan blundade och log.

Tredje versen var då han sa förlåt.
då hon bara hade kvar sin gråt.
När det bara fanns hat och flickan var sårad.
Även då ville hon inte gå.
då han sjöng "vi har inte sjungit vår sista vers"
sa hon motvilligt; Jo den slutade nyss.

När rösterna tonades tyst ut,
och allt man hörde var ett litet snyft.

Kom det sista hejdå.

Vart tog den perfekta sången vägen?