Korpsvart hår sköljde bort gränslöst lidande av avgrunden skapat
försiktigt men charmigt gulligt närmade hon sig mitt hjärtas inre
innan hade min mun i olycklig desperation rabblat böner varje kväll
om en kvinna som kunde ge min trasiga själ ett sorts livsmotiv
änglakyssarna hon gav tillfredställde varenda cell i kroppen
havsdjupa blickar från henne stärkte tvivlets nattsvarta natur
fruset hjärta spred solkvinnan sin värme till
himmelen hade nu klarnat för evigt