Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Efteråt

Att gå till din lägenhet
och veta

att du
inte var där

aldrig skulle vara där

ingen famn i dörren
eller forskande blick
som frågar

och verkligen vill veta:
Hur har du det?

Efter sången, gråten
och dikten
vid din kista

Våra skratt ekade tomt
i din lägenhet
som inte längre var ett hem

för du var inte där
och skrattade
med oss

Då -
när allt som du samlat
under ett liv
skulle delas

och kaffet inte längre smakade
för du var inte där

aldrig mera skulle

vara där






Fri vers av Michaela Dutius
Läst 454 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2008-08-17 18:41



Bookmark and Share

  rebecca d VIP
usch, sorgen...mycket lätt att känna igen...det är livet som fyller lägenheten som saknas, men även i kaffet..förutom alla minnen på skratt intresse och frågor...
2008-08-19

    ej medlem längre
Aldrig mer skulle vara där... En enda mening som rymmer lika mycket som kaffet som inte längre smakade... Detta aldrig är ett tungt ord. Det står för sig själv och har ingen motsvarighet!
2008-08-19

    © Birgitta Wäppling VIP
Med dessa rader fångar du känslor av sorg och saknad, av tomrum och mycket mer. Sorgen kommer i vågor, men i detta efteråt finns också kraften att gå vidare.

En text som berör.
2008-08-18

  Per Rydberg
Den värme din beskrivning bärs fram av går inte att ta miste på! Dikten bottnar i din kärlek. Läsvärd och tänkvärd!
2008-08-18

  Kristina Wallbing
Den obegripliga döden och sorgen som vi lämnas kvar i. Din dikt beskiver det oerhört nära och naket.
2008-08-18

    Ken Cassel
Bara anden din fanns närvarande i mina tankar
när sökte dig

Ännu mera kramar
2008-08-18

  Carola Zettergren
Sorgen,saknaden...stegen,ja allt måste få ta sin tid!!!!Väl poetat!
2008-08-18

  Sofie Viktoria
Du får mig att gråta. Det ligger så mycket i dessa rader.
2008-08-18

  devilsangel
Sorgen, tomheten, saknaden...allt detta som är så tungt att bära när nån man älskat försvinner...du sätter som vanligt de rätta orden på känslan och berör nåt fruktansvärt...man kan känna diktjagets stora smärta här..kram!
2008-08-18

  Johan Bergstjärna
Rader som vibrerar av närhet trots avstånd, avstånd trots närhet.
Jag läser denna dikt som en verklig kärleksdikt.
Men det är märkligt att en människa bara kan försvinna plötsligt...
2008-08-18

    eva m h
Fint skrivet om hur det känns när någon lämnat oss kvar i tomheten saknaden och minnena.
2008-08-18

  Junia VIP
Sorg, smärta, för vi minns allt det goda, saknaden kommer och den gör ont... när insikt om verklighet kommer!

Kram
2008-08-17

  anits VIP
Känner Sorgen vemodet och
tomheten när jag läser, vet
hur den känns tomheten
2008-08-17

  Karin Rosberg
Sorgen kan vara outhärdlig men kan oxå närma oss minnen som består och läker.........mycket vacker men gripande...
2008-08-17

    Maria Malm
Det oundvikliga..tomhet, men ändå närvaro.
2008-08-17

  korpfjäder
Åh, alla de där stegen man måste ta. Allt som inte längre är.
Och sorgen som blandas med glädjen över att ändå ha fått vara tillsammans. Det underliga i att någon som känns närvarande ändå är borta... Det måste ha sin tid.
2008-08-17
  > Nästa text
< Föregående

Michaela Dutius
Michaela Dutius