Vår tillvaro är som en cirkus ibland.
Den snurrar så fort som den någonsin kan.
Vi får ont i magen av speeden och stressen
och vet inte säkert vad upp och ned är.
Vi är inte säkra på vad som är svart och vitt.
Allt blir till en mix under vår vansinnes ritt.

Vi kämpar för att hålla oss kvar på karusellen.
Vi kämpar för att hålla vår plats,
fast grejen är rostig och sliten på sina ställen
så är den det enda vi har.
Vi är väldigt trötta i själen och kroppen
av ständiga jakten på mycket mer.
På innovationen av cirkulationen
vi yra i mössan ej så mycket ser.

Vi kämpar för att hålla oss fast på karusellen.
Det gäller att klänga sig kvar,
vid jobbet och så slitet för att vinna heatet
för att hänga i tamparna kvar.
Vi jagar varandra från dag till dag
i största illusionen av noblaste slag
och därför man undrar när som värst det är.
Vad skönt det vore att släppa sitt tag.

Då skulle jag sjunga, då skulle jag älska
och jag skulle sova så länge vill.
Och jag skulle resa runt hela jorden,
och hade jag pengar skulle jag göra det
en gång till.