Ibland så förstår jag inte, svaret är enkelt simpelt rent av! Men varför ska jag ändå reagera som jag gör och blir så förvirrad?

Jag skyller på p-staven, jag hoppas att det är den som gör mina känslor så överväldiga. Så mycket tårar som faller är inte normalt, fast jag har visseligen aldrig önskat att jag var normal...

En av mina drömmar är att jag ska bli en mänsklig robbot, en robbot som aldrig blir trött utan kan göra allt den ska och som kan kontrolera sina känslor, dvs att jag vaknar upp en morgon och inte alls är jag.... längre

Jag tror inte jag är så duktig på att vara i ett förhållande, jag VILL att det ska vara en dans på rosor, romantik, kärlek oh sex men nej då då jag är materalistik och framför allt orealistisk. Är det verkligen så att man inte kan få allt detta i ett paket? Jag fragade honom om vad som hände om man tog bort något av det, jag tycker att allt faller... till och med med rosorna!

Jag ska börja skriva, jag tror att det kan vara bra för mig, men detta blir mest ordbajs. Och vet du vad!! Det är störtskönt =D

Min hjärna är som ett stort slagfällt, det är ständigt i uppror och små fina bilder och minnen bara exploderar och försvinner så att endast små frekvenser finns kvar. Det som är kristiskt är det som blir kvar, det blir inget sammanhang, ingen röd tråd som håller det ihop... det blir en stor röra.

Jag sitter i ett litet rum, vem trodde att man kunde känna sig så ensam i ett sånt här litet rum?!! Tydligen går det väldigt bra, men jag har iaf en skönt säng att sova i!