~

solskens ögonblick
ett minne att bevara
eller att glömma

hon minns hans löften
som så många gånger
blev en längtan hon bar på

hon minns han sa : imorgon så...lovar jag...

~ men ingen kom~

ensam stod hon i längtan
och väntade vid sin port
för snart skulle han komma...

~hon väntade~

en värld av tomma löften
och lögner som växte
åter igen stod hon där uti tomma intet

hon log sitt solskens leende
med en brinnande längtan

allt för länge

men hon lärde sig en dag
att aldrig tro på löften

löften som rann ut

men kärleken till honom
den bar hon alltid intill sitt hjärta

för evighet

              ~