Ännu ett år
att lägga till
dem som redan gått

Om jag blivit klokare?
Ju längre tiden går
ju mer jag inser
hur lite det är
jag egentligen förstått

i stort som smått

Det känns
som vore det i går
jag vaknade ur drömmen
där jag plötsligt var
far till två tonåringar

Nu i efterhand
en prekognitiv
känsla
som närmar sig
sin bekräftelse
inom några få år

tjugofem år efteråt ...

Om jag är prekognitiv
eller ej
är något jag knappast
vill uttala mig om

men allt jag genomlevt
har jag tidigare upplevt
i drömmarnas sublima rike
gång på gång

Nu under nattens sena timme
återkommer minne efter minne
på gott och ont
omskakande för mina sinnen

Funderar lite slött
och inte så lite trött
över alla de gånger
jag redan dött

men likväl
överlevt och återvänt
då jag vägrat ta farväl
på grund av mycket goda skäl


Nu är jag på väg tillbaka
ännu en gång
efter en sommar
som varit alltför svart och lång

Det svider och gör ont
ej att förglömma
att det bränns
och river murar
jag byggt
för att kunna undangömma
allt det jag velat glömma

När livets låga
nu åter tänds
belyser den blott
all den tid som redan gått

och insikten infinner sig
prekognitivt
att den tid som ännu inte är
men som kommer att bli

är till för att fyllas
med prioriteringar
så som
kärlek
hopp
och meningsfullt liv

Något som för mig
synes vara ett alldeles
utmärkt alternativ

för att kunna nå
den framtid
som erbjuder ett liv
där det som är
kan betraktas
och upplevas
utan att belastas


av undangömda
förträngda och glömda
minnesperspektiv

Ty det är jag värd
och så ock är mina barn
men även den livskamrat
med vilken jag ämnar
bygga många
meningsfyllda minnen

minnen till glädje och tröst
för våra sinnen
på ålderns höst