Det finns något väldigt melankoliskt i att åka tåg
det finns något melankoliskt i att bo i en storstad
melankoliskt, att färdas mot natt
mörkret, som vilar över mig

regnets ränder på rutan, så melankoliskt
så melankoliskt ensam, på ett fullsatt tåg

tunnlarnas tryck mot trumhinnan, tungt
så tungt att vara, i min tunnel

på väg bort, på väg till
att vara på väg är att förlora sig själv
förlorad i melankolin
i att resa ensam, åka tåg i ett mörker så kompakt
att man lika gärna kunde åka under marken

melankoli, i ett leende
i ett par trötta ögon

en förlorad tid man aldrig får igen
allt första kan också vara det sista
allt är melankoli
allt i ett andetag


ja, det är verkligen något melankoliskt över att åka tåg