Min själ verkar ha rullgardinen nere
Drar i snöret
Men den vill inte gå upp
Som om den blivit neddragen för långt
Och inte har nån marginal
För ”rycket” som ska dra upp allt

För fjädern fungerar
I gardinstången
Men den är liksom för spänd
Och den är orubblig
Måste själsligt lossa lite på den
Låta den bli lite upprullad
Sen…

Så hoppas jag den rullar upp igen
Fint och lugnt varje morgon
Så man kan se ljuset igen
Ända in i själen