Jag har alltid sett min värld som oförstörbar
Stark och hållbar som renaste diamant
ändå tills jag kraschlandade och skapade sprickor
och nya kontinenter.

Och jag tänkte att ingenting kommer att ändra min värld
vem kan ge mig klister och hjälpa mig leta efter fragmenten jag tappat?

Så kommer du, som om det vore självklart.
Du som är vinden och elden, ilskan och kärleken, men mest av allt har du musiken på repeat i dina ögon.
Och jag ser din hemlighet, den som ingen annan kan se.
Jag ser vad som gör grunden vi står på likadan.

Vi har stjärnstoft i våra hjärtan
i våra fingertoppar
och i våra fotspår

Och jag brukade tro att ord var mitt allt
tills jag träffade människan som var bortom dem.