Bruna lockar, lockar
Pockar
På uppmärksamhet
Som inte kan, negligeras..
Ringlar sej ner mot den vackra barmen
De är liksom nåt slags
Sinnlig förförelse
De liksom skriker, ta mej

Du ruskar lite på huvet och de snärjer och pekar
Liksom ner mot…
Dina ögon som försöker se neutrala ut
Klarar det inte riktigt
För
Jag känner dem lite för väl
Din röst skapar förväntningar
Din bild på min närhinna, när jag blundar
Jag vet att du tar mej dit igen

Dit
Dit där jag varit förut
Dit, där inget annat betyder nåt
Eller där lust är endast en försmak
Och kärlek är en torftig bild av
Vad vi har…
Dit, tar du mej…
”sinnligheternas orkan och stormens öga”
på en gång…