nästan...

Så mycket som vill ut men jag vet inte hur, fingrarna fastnar på tangenterna.

Känner mig usel som inte kan förmedla känslan jag känner.

Kan återberätta en episod ur mitt liv, en kort stund från igår;
Han hade börjat andas tyngre, inte sovande men heller inte vaken. Han befann sig någonstans i mitten.
Fortfarande armen kring min kropp med sin panna lutad mot min...
Jag ville bara komma närmare, krypa tätare intill, omsluta mig med hela hans kropp, gömma mig inom den, enas.
Jag drog in hans lukt i näsborrarna och tanken gick oundvikligt till resan.
Snart finns inte den doften i min närhet, tänk om jag glömmer bort hur du luktar?
Han vaknar till och frågar om jag inte ska vända mig om så att han kan hålla om mig tills jag somnar varpå jag vänder mig om.
Med ljudet av hans andetag i min nacke, samma tanke.. Snart kan jag inte längre höra hans andetag.
De lugnande andetagen jag lyssnar till varje kväll.
Gråten är nära hela tiden, vad du än gör så fråga inte om något är fel för då brister min damm och floden flyter fritt.
Han frågar inte - lättnad.
På något vis så lyckas jag somna och vaknar inte igen förrän följande morgon då han ska åka till jobbet.

Idag är det bara till jobbet, på söndag är det till ryssland.
För en 5 veckor lång resa.
Förlåt älskling, men jag orkar inte.

Låt mig vara egoistisk nog att skriva det jag inte kan uttala,
jag vill inte att du åker.

Jag vill att du stannar kvar hemma.

För....

Jag vet inte om jag klarar av det igen.

Leva det livet, igen..

Sätta livet på stand by,
leva som i en kö till kassan,
evig väntan.
Livet pausar och påbörjas igen först när du kommer hem igen.

Är inte livet för värdefullt för att missbrukas på det viset?

Slösa dagar, göra dem värdelösa.. smärtsamma och svåra.

Är det verkligen rätt att göra så emot en relation, mot en annan människa?

Sätta hennes liv på stand by där sömn, mat och arbete utförs i ett slags slummer...
Där dagarna går ut på att lyssna efter pip i telefonen och ett nära på paniskt tittande i mailen efter livstecken från dig.

Är det verkligen rätt?

Eller är det i själva verket tortyr?