Längtans blåa blomma
Du breder ut filten
knäpper med fingrarna
och lättar från marken
Gräsrötterna ropar dig tillbaka
men dina öron har förmusslats
och inte ens fiolens strängar
må villa dig till verkligheten
Lönnens grenar slingrar sig
söker förföra din beslutsamhet
med höstfärgernas hypnotiserande charm
Dina fötter syns dingla
från kanten av äventyrstyget
och där, på de förmultnande livsresterna
står drömväverskan med sin röda sjal
omvirad som livets sköld
skakar sitt huvud
sjunger sitt öde
Under grova eken sitter hon
och undrar var livet tog vägen
bland myllrande mönster och brokiga fasader
Myran följer prickarna på din stövel
ofrivilligt inkastad i äventyrets magi
önskande gravitation med all viljekraft
och du
med näsan droppande mot jorden
fastnar med blicken
det röda förvillar
drar dig ned med fibrernas kraft
ett skratt ekar i dagens skymningslängtan
och du förlorar fästet
och gräsrötterna sträcker sig hungrigt
efter din tyngd