Varje gång du beundrande säger
att jag är så fantastiskt stark
så gör du det svårare för mig
att bryta ihop inför dig

Alla de gånger du med kraft talar om
att du aldrig skulle klarat
allt det här hemska och svåra
jag dagligen är tvungen att hantera
så omöjliggör du ärlighet

Att förstora mig och min kraft
gånger tusen till en skarp bild
som inte visar mitt jag - innerst inne
Jag är gjord av pixlar om man tittar nära
precis som alla andra bilder
Men du väljer att kisa
dig fram till knivskarpa konturer

Hur skall jag våga bli ynklig
eller gråta över bördor
stora som små
när du har blåst upp mig
till Superkvinnan med stålkraft

Hur vore det om du istället
bara gav mig din tid
och lyssnade på
vad jag egentligen vill
och behöver säga