Nu har lågan slocknat, glöden bara pyr
Allting har gått snett, nog känner jag mig yr
ingenting känns längre bra, jag måste ta mig ut
vart är livslågan min, den som brann så klart förut

Är så bedrövad som jag aldrig varit förr,
Den olyckliges ande har parkerat vid min dörr
Allting känns så tråkigt, jag behöver ju nå´n tröst
Men ingen har jag att prata med, jag hör bara min egen röst

Jag tar fram min telefonkatalog och tittar i registret,
Jag kanske kunde hitta nån som tog mig ur tröghetsklistret
Jag bläddrade fram till de gulaste sidor som jag kunde se,
Och slog på måfå ett nummer, som visade en klocka breve´

Då svarade en fröken, talade om vad klockan var, hon hette UR,
Hon bara babblade om datum och tid, då blev jag blev ganska sur
Så ja la på och ringde på en annons som kallades sexualsamtal
Men de som svara berätta att det var ett så kallat betalsamtal

Sen satt jag och funderade, vem jag skulle ringa till,
Jourhavande psykolog provade jag, men kom till en som sålde sill
Och Jourhavande medmänniska, han hade inte längre jour,
Nu var han bara medmänniska, och arbetslös sen ifjor

Så tänk om man kunde ringa en tocken Jourhavande Kvinna,
Som kom och analyserade mig och kanske felet kunde finna,
Då skulle jag bli uppåt, i hela min kropp, och bli så gla´
Om hon dessutom kunde tänka sig, att även nattskiftet ta´




© Ted Örnberg 2008