Allting rasar, jag klyvs mitt itu
det är kaos i hela min kropp
jag befinner mig i Panikångestens epicentrum just nu
hela jag är i uppror, och kan inte säga STOPP

Kallsvetten flödar och jag känner mig yr
den hamrande pulsen är nitisk
jag är på väg att gå överstyr
och är fast som i ett skruvstäd, allt är kritiskt

Jag kan inte sitta stilla, ej heller lägga mig
oron vänder mig ut och in
och att gå åt något håll det kan jag ej
det är en katastrof som äger rum i kroppen min

Jag känner ett våldsamt tryck i mitt bröst
den känslan är obeskrivbar
jag ropar och ropar med en inre röst
HJÄLP MIG från denna PANIK som jag har

Overklighetskänslan växer i min kropp
är jag vaken eller drömmer jag
var ska jag ta vägen, finns det inget hopp
jag måste klara av denna attack, även i dag

Detta onda brukar ju pågå i flera timmar ibland
och nu har det bara gått ett litet tag
jag är i ÅNGESTENS HAV, och det är så långt till land
hur ska jag göra för att jag …..

….. ska bli fri från denna ondska som gripit tag i mig
och kunna leva med livskvalitet
slippa känna olust, svara mig, säg
men ingen kan, så jag får bara vänta ..... och se




© Ted Örnberg 2008