Undrar över sanningen
och viljan att tro på den
Kanske är den bara en produkt
av behovet av fasthet
något att att hålla sig i
när det blåser

Kanske är det just hållandet
som får oss att stå kvar

Men om det sanna
inte skulle vara sant
blev det väl som att bygga slott
på lösan sand

När vågen och vinden gjort sitt
är sanningen inget att hålla i
då har det sanna blivit falskt
tills en ny sanning dykt upp

Så kanske det finns en
som vågen och vinden
inte suddar ut
en sanning som står pall

Men hur ska man veta
när slottet blev till sand

Hur ska man veta
att det är idé att tro
om man inte först
byggt på fel grund?