Jag tittade på en katta med sina kattungar, som fick di, på en korg mitt i korridoren, som synades genom den öppna dörren.

"Rör inte dem!", sa hon till mig, då jag kom närmare dem. "Kattan skulle klösa dig! Jag är den enda som kan bry sig om henne. När en av hennes kattungar blir sjuk, kommer hon till mig och jamar, och drar min klänning till henne med sin ram för att jag tar hand om honom".

Det var konstigt att tänka på att den här kvinnan, som var invånares skräp och skam, var för det där djuret en gud eller en skyddsängel.

Jag blev rörd för en liten stund.