Han tog hennes
blick
och lyfte den uppåt
mot morgonens
skära soluppgång

Hon valde att öppna
sitt hjärta
och lyssna en stund
på hans
erfarna röst

Han sa några ord
som landade mjukt
och bråttom
hade han inte

Han lät henne känna
att livet finns till
om man bara vågar
att släppa det in

Hon kände med ens
att hon funnit en vän
som delar det öde hon bär
En som förstår
som vet hur det är
och som väntar
där vägen tar slut