Kan du förklara för mig vad jag känner?

Vad det är menat att jag ska känna,

att jag ska vilja?

Jag sitter i mitt mörka rum.

Det har ännu inte blivit ett hem för mig,

men det är det enda jag har.

Så snälla, säg att det inte är så.

Säg att jag inbillar mig, 

att jag bara blivit tillfälligt blind för din värme.

Medan jag trycker fram klickande tangentrytmer.

Formar ord.

Springer jag efter mina tankar med fjärilshåv.

Är alla dessa tveksamma sekunder den jag är?

Luften under fiktiva, bräckliga vingar,

är det mitt medvetande?

Du skulle bara veta,

hur mycket jag letar efter dig.

Jag söker efter dig bland allt jag ser.

Jag begrundar flyktiga glimtar i ögonen hos främlingar,

vill fråga.

Nej, jag ångrar mig.

Jag vill inte ha frågor,

jag vill ha svar.

Jag vill ha värme.

Och jag vill ha dig.

Därför är allt jag gör att jaga omkring med en fjärilshåv.

Och leta efter alla tomma sekunder i mitt liv.

De små glipor i vilka du finns, fastän jag inte ser dig.

Du.

Du är vingarna på mitt livs fjäril.

Trots att du inte finns, flyger jag.

Men snälla du, säg mig.

Berätta för mig din hemlighet.

Sträck ut din hand mot mig, med fjärilshåv i näven.

Under ett vacklande ögonblick i folkmassan.

Jag är redan i din trygga famn.

I mitt mörka rum.

I mitt tomma rum.