Ibland gör det så fruktansvärt ont
att andas är då ett plågsamt minne att du lämnat mig bakom
så jag med vinet fuktar min mun för att inte falla ned på knä
måste finna vägen ut när morgonljuset träder in

I natt jag vaknade upp ur trance med dina texter i min hårt knutna hand
i hemlighet jag höll dina ord så tätt intill
för sover jag med dem sover jag med dig
och vi vilar på ditt hem, ditt väldiga hav

Gång på gång jag faller ned från dina resliga vågor
förvandlad till snäckan du plockar på en vacker sandstrand
älskling, jag kan aldrig fånga dig
du skulle långsamt tyna bort i min famn

För du är underbar, en man och vandrare
med alla dina färger unik i sitt slag
och jag kommer alltid att älska dig för det
det finns ingen som du

Men du ska i själen veta,
att din smak aldrig försvinner från mina läppar
du ska veta att din doft aldrig går ur
och du har alltid mitt arma hjärta

vart du än går