jag minns allt som en dröm
kan inte urskilja
verkligheten
ur det här

jag minns dig sittandes
med ryggen mot mig
en tröstlös figur
apatisk
stirrandes in i väggen

jag minns mig
trånande
efter något mer
sittandes i din säng

det finns inget kvar
mer än en rökigt rum
lukten av gräs
och bolmande
andetag i novemberluften

vi har försökt
men hittar inte fram
genom milslånga
snåriga spår
på okänd mark

vi somnar
bakom olika
stängda dörrar
försöker glömma
tequilakvällar
men vi minns allt som en dröm
som ständigt återkommer

och jag vet inte om jag vill fly den
eller stanna