Jag är en sån som vill vara till för andra och hjälpa till
men inte i den utsträckningen att jag inte själv räcker till
ibland måste man lära sig att säga nej, även till dem man känner
en del blir sura, men de som förstår är ens riktiga vänner

Man vill så mycket, vill alltid hjälpa andra
men man kan inte alltid på den vägen vandra
för den egna kroppen behöver också ibland lite lugn och ro
det vet ju de flesta, men inte alla ska Ni tro

Det var en tid när jag jobbade nästan 16 timmar varje dag
jag kunde bara inte säga nej till människor, sådan var jag
men till slut så gick jag rakt in i väggen, det blev för mycke´
och de som anlitat mig förstod inte varför, enligt deras tycke

Då kom det fram att alla som jag hjälpt så många gånger när det för dem varit tufft
började undvika mig, och behandlade mig som luft
då jag inte kunde hjälpa dem, så var jag inte längre betydelsefull
och jag som hade gjort mitt bästa för att hjälpa dem, för deras skull

Så där ser man vad som kan hända när man inte kan säga nej,
och när man ser hur människor som jag har hjälpt undviker mig,
jag arbetade så hårt för deras skull och gjorde mitt allra bästa
nu är det ingen av dem som ringer, så jag sitter ensam för det mesta

Så otack är denna världens lön
jag sitter här i stillhet och ber en bön
att människor ska lära sig känna empati
och även lära sig betydelsen av ordet sympati ……




© Ted Örnberg 2008