Ibland ser jag det så klart
jag kan leva med att inte veta
om någonsin..

Jag kan leva med
att det blåser i vinden

Andra dagar är styrkan svagare
och eldens lågor tycks mig
famla mot kaminens tak

Kanske finns där ändå, då
en visshet om att öppna munnen
för vad hjärtat har att säga

Men rädslan våt och kall
för att bli lämnad ensam
lika ensam som alltid

Och ändå önskan
om att vissheten
själv knackade på dörren

i trötthetens oork