jag delar kamrar med enkel pincett
gräver brunn i djupa ögon
kör in pennan under nageln
när smärtan knackar på dörren

jag målar stormiga konstverk
i färger och trasiga gevärsfodral
Edgar Allan Poe är bara en av dem alla
gammal körsång i min höga katedral

så jag skriver lögner i svulstiga former
av blödande stil jag lider samvetskval
sliter strupen i kampen
kåta viskningar bland alla dåliga val

här vilar orgasmer i banor som aldrig sinar
skattjakt efter livets strandade juveler
en här av trotsiga fingervisningar
trär gyllene stjärntråd om sår ingen ser

jag skriver för att skriva om en del av livet
och med solen i ryggen jag ständigt går
äter hjärna för att stärka självkontakten
brinner för nya intryck jag får

en obduktion om tanken i en lekfull själ
smaken är manisk av bitterljuva ord
erotik i skrivstil av allra största slag
med evig lust jag skriver min jord