Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förakt, livsglöd



Titta på honom sade hon:

-Ser du hans ögon, de lyser av
hat, förakt mot sina egna medmänniskor

Men det de inte viste var hur
hans dunkla mörker var

Eller vad denna medmänniska
hade gått igenom vilka plågoandar
han var tvungen att kämpa emot

För att orka hålla sig vid liv
i det livet han levde i här och nu

Leva med rädslan att se sin egna spegelbild
för se den lilla glöd som fanns kvar
av hans egna önskan att få leva

Inget vet hur lite det skulle behövas
för att släcka den lilla glöd som fanns kvar

Så länge det finns en liten önskan så
finns det hopp om det egna livet.

Det gäller bara vårda det ömt och varligt
gömma det för sina egna plågoandar
som spökar så snällt i nattens inbrott

När den egna önskan försvinner blir man
en vandrande vålnad som varken
lever eller begravs i jord

Bara en vålnad som folk tittar på med
förakt och förundran

Även en zombie kan ha en önskan att få leva




Fri vers av JLindh
Läst 297 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-12-07 00:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

JLindh
JLindh