Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

blodspår



Alla dessa skuggor
bortvända ryggar
blir inte liv


flickan med osyrigt hår
jagar en vind som sedan läge mojnat


svaret hon söker
spalt efter spalt 


scrubble och jag


om bara
de ville bli människor

skuggorna



då kunde hon vänt kniven utåt


nu är den fäst i skötet 
underlivet är avskiljt från hennes leende 


över livet 
vilar blicken

i is


Fri vers av Hannadraken
Läst 276 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-12-20 16:31



Bookmark and Share

    Elina Möller
Nu har jag kommit tillbaka hit och läst den här texten flera gånger. Har inte kommit på hur jag ska kommentera och kommer fortfarande inte på något vettigt att säga. Makalösa människa, vad du kan beröra med dina ord. Jag blir gråtig av det här.
2009-01-01

  Michaela Dutius
Det hårda livets vassa kniv har sårat....suveränt starkt diktat
2009-01-01

  Eva Langrath VIP
Trängd och ärrad av livet, letar hon vilset efter en utväg. Stark text.

Eva
2008-12-23

  korpfjäder
det är otäckt när offerröken blir skuggor som naglar sig fast vid en människa.
Speciellt om enda sättet att hålla smärtan vid liv (och göra skuggorna levande) är att skära sig själv.
Diktjaget är fast i oförsoning och isen kan bara smälta som tårarna när offret förlåter. Så tänker jag och vet bara min egen väg.
Det du skrivit aktualiserar min egen smärta och behovet av försoning.
2008-12-20
  > Nästa text
< Föregående

Hannadraken
Hannadraken