Jag smular sönder livet,
i små portionsförpackade bitar
en för var dag,

igår var det söndag,
jag valde den blå,
förkovringsdagen

med rostat bröd, äggröra
och tidning, läste kultursidorna

idag är det måndag,
valde den bruna,
tungsintsdagen

med svart kaffe, tungmod
den lilla svarta, högklackat
uppsatt hår för att hålla mig raklång

i morgon är det tisdag,
jag vet inte förrän jag vaknar
vilken bit jag väljer,

förmodligen den gula,
för tisdag är min dag
när solen stod i zenit föddes jag

men jag föddes utan skugga,
kanske är det därför jag inte
kan återkasta mitt eget jag

det sägs att man måste gå
i andras mockasiner för att känna någon
har gått många liv i mina egna
ännu vet jag inte vem som sätter fötterna
i dem varje morgon

mitt hjärta bor bland bergen
under jorden bland världens sorger

mina steg vandrar hjärtats längtan
ännu har jag inte mött dess slag

kanske när det blir onsdag,
levnadsdagen,

när jag cyklar nerför körsbärsvägen
med håret utslaget,
livet pulserande i lungorna,
munnen full med skratt